Följ min blogg med bloglovin

söndag 28 februari 2010

Sak som jag hittade hos en läs gärna :)

HUNDENS DAGBOK:

07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!

08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!

09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!

12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!

14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!

15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!

16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!

17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!

18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!

20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!

22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!


KATTENS DAGBOK:

783:e dagen i fångenskap!

Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglandesaker.De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoderochslemmig burkmat.

Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckasrymma,och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa påmöblerna.Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.

Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp.

Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna. I ett försök attsättamina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll iderasfavoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.

Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppenviddörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabeltill,så att de ska gå runt i ständig skräck.

Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande omvilkenduktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.

På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst.

Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doftenavderas mat och höra brottstycken från deras kriminella planer.

Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som allergi.

Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.

De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inteanförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar.

Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.

Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratarmedvåra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om atthanrapporterar vartenda steg jag tar.

Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.

Men jag kan vänta.

Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar