Följ min blogg med bloglovin

måndag 12 december 2011

Kommer alltid finnas ett före och efter men insidan är samma galna Carro

Sjukdomen har gjort och kommer göra mig till en väldigt stark person finns inget som är omöjligt längre, från här kan det bara bli bättre.

Det dagarna jag är piggare känner jag mig oövervinnerlig och det är jag med, jag är mycket piggare än när jag insjuknade och jag har lärt mig hantera bieffekterna av cellgiftet eller ja nästan i alla fall.

När jag drömmer mig iväg i min tankar när jag lyssnar på musik tänker jag på sommaren, om där är party på Strandhotellet efter Mellbystrandskalaset.
Höra någon bra låt och verkligen digga loss till den är min dröm, speciellt om där finns personer i närheten som vet vad jag gått igenom.

Att läsa om personer som klarat av det taggar en bara en ännu mer speciellt det som haft leukemi, om några månader är jag också en av dem.

Jag får inte glömma lyssna på musik, musiken hjälper mig och är som en sorts terapi, det första veckorna på sjukhuset lyssnade jag inte på musik på det sättet jag gjorde innan jag blev sjuk.
Men förrförra gången jag låg inne (när jag mådde så dåligt) så började jag lyssna rätt intensivt och jag blev peppad att vägra ligga på rummet och gå ut i dagrummet istället.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar