Följ min blogg med bloglovin

fredag 30 november 2012

Fredag - Vad man saknar

Jag har berört detta ämnet några gånger, eller jag ämne och ämne men något som känns som en del av mig.
Jag tillhör dem som faktiskt gillar att kollektivt, nu är det inte själva bussresan som är en del av mig det låter lite galet.
Men eftersom jag har mycket utrymme för grubblerier  i min lilla hjärna så, eller min hjärna är nog rätt stor för små hattar passar inte min hjässa.

Det som är en del av mig är detta med att sitta och kanske lyssna på musik, fika och kanske skriva något på dator eller papper och kolla på folk.
Åh vad jag älskar denna syssla, fantisera lite om var det ska vilka det är, vilket schampoo det har eller nej så ingående är jag inte.
Men egentligen är det mer hur det beter sig och kanske, det är svårt att förklara.
När jag är på sjukhuset och inte är isolerad blir det ju att man går ner i huvudentrén och spanar, man kan få inspiration till blogginlägg av det.

Så när man har risk för att smittas av förkylning eller annat så blir min värld avskalad, jag bejaka min inspiration på avstånd, det är som om en konstnär skulle stå med penslen i handen och färg men att tavlan står en meter bort och man kan inte och får inte gå fram till tavlan.
Tänk om typ Robert Wells skulle sitta på sin pianopall se sin flygel en meter bort men får inte röra den.
Om Ni nu förstår hur jag menar så förstår Ni med hur jag känner det.

Alltid behöver det inte betyda att jag måste se någon viss person som gör något speciellt för att jag ska få inspiration det funkar nästan telepatiskt ibland.

Innan sjukdomen gjorde entré så var jag en tänkande tjej, men efter allt detta som hänt sedan augusti 2011 tänker man ännu mer, hur och på vad är svårt att förklara men såklart är sjukdomen en stor del.
Under den första tiden var det ju mest informella blogginlägg om mitt mående men nu sedan man blivit piggare har ju min krönikestil kommit tillbaka.

Nu ska jag inte sväva ut i tankar om alla underbara personer jag träffat det får vara till ett annat inlägg.
Jag vet att det finns musikalitet på både mammas och pappas sida men detta med att jag formulerar mig nästan bättre i ord i en text än i muntlig version.
Jag ser det som en gåva att kunna forma mina ord så att den som läser min text kanske både förundras och tänker efter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar