Följ min blogg med bloglovin

lördag 17 november 2012

Lördag - Året man blev sjuk

Isa


Jeppe

Agnes
Tre av mina supportrar, dem kan ju inte säga med ord men märks att dem gillar mig och gillar dem
Jag tänkte först att jag skulle skrivit ett inlägg om att jag nästan är jämngammal med
dem som tar hand om mig, det flesta som jobbar här är ju äldre men några sköterskor är i min ålder.
Sen blev det där inlägget för rörigt, men det grunda sig i att jag hade en av det äldre sköterskorna igår och idag.
Det jag ville säga med inlägget att det är lättare när man har någon av de yngre när man ska småprata, men i alla fall.

När jag började skriva på det inlägget så började jag förklara varför jag döpt inlägget till det jag gjort.
För man kan ju tro att det handlar om 2011, och ja nu får jag ta till plan B på bloggfronten.
Det gör jag nu.

2011 är ett år som alla kommer minnas på något sätt, för alla i Sverige kommer tragedin i Norge vara det som kommer upp,
för människorna i min närhet är det mitt insjuknande, än idag tänker jag på mina första veckor på sjukhus.
När man kom hem på permission och det var höst, det var sommar när jag kom till Lund så i min garderob låg shortsen ytterst.
Att bara få sitta i våra älskade rottingstolar var en skön känsla.

Jag har betättat om mitt 2011 många många gånger om, och även om 2011 kommer längre ifrån mig så är det nya saker som kommer ta upp
2012, återfallet.
Ja, såklart kommer våra underbara resor och upptäckter också minnas men ur sjukhussynpunkt, dagen då jag fick reda på att det kommit tillbaka.
Jag gick fortfaranade runt med dropp sen förra kuren och en sköterka får trösta mig när jag lutar mig över bänken i slussen (vissa rum har ett rum mellan korridoren och rummet).
Men något bra efter alla dessa omständigheter är att min syster passar som donator.
Det är 25 % av patienterna som kan ha ett syskon som donator och några jag pratat med har fler syskon och ingen har passat, jag har en syster och hon passar.
Tur får man ha ibland.

Det finns så fina männsikor och hundar som stöttar mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar