Följ min blogg med bloglovin

fredag 20 december 2013

Fredag - Ett år sedan transplantationen

Hösten 2012 var jag inlagd på avdelning 3 för behandling då jag i augusti samma år fick återfall nästan på årsdagen  efter jag först fick veta att jag var sjuk.
Under det sjukhusbesöket kom min läkare och berättade om transplantationen, vad som skulle ske och vilka veckor.
Eftersom jag har en syster så fick hon testas som donator.
Jag minns det fortfarande, jag satt i soffan i Mellbystrand och får ett sms från Sara där hon skriver att hon passar, det var underbart att få glada nyheter.

Veckorna kom då jag skulle på en massa kontroller, för att kolla så mina lungor med mera var friska, mamma var med och fick vara lite assistent, någon fick ju hålla koll på allt jag skulle på.
Sen kom den dagen då vi skulle på informationssamtal, jag och pappa träffade min läkare och en sköterska från stamcellstransplantationsenheten som jag kommer kalla SCT i resten av blogginlägget.
Det var en väldig massa information på en gång, Sara fick också information har jag för mig av en annan läkare och sköterska.

Dumt nog blev jag inlagd för någon infektion den hösten och från utskrivning till inläggning var det cirka tre veckor.

Den 12 december lades jag in och på Lucia fick jag en ny CVK(en slang insatt i kroppen för att kunna ta prover) insatt.
Sen var det dagar med formning av form till strålningen, strålning vid ett antal tillfälle, det var verkligen fullt upp.
Den 19 december blir Sara skördad på stamceller efter 9 timmar får hon lämna sjukhussängen, det blev cirka 10 miljoner stamceller har jag för mig.
Mellan mina strålningsbesök vara jag nere och hälsade på henne.

Sedan kom då den dagen där en ny resa i mitt liv började, kampen mot ett friskare liv.
Eftersom jag fick medicin mot illamående innan så var jag lite slö under transplantationen.
Men minns att transplantationen blev tidigarelagd än vad som var tänkt och att sköterskan som kollade blodtryck och så satta på högersida och läkaren satt rakt framför och mamma och Sara till vänster om sängen.
Transplantationen tog inte så lång tid, det var som en droppåse med vinröd vätska.

Jag fick må bra fram till typ julafton sen brakade helvetet lös.
Ville sova men kunde inte, började hosta slem för jag  kunde inte svälja.
Jag fick en morfinpump efter att ha fått ett antal morfinsprutor vid olika tillfällen.
Av den nickade jag till hela tiden och fick lite hallucinationer.
Jag fick sova sittandes på grund av slemmet.
Minns fortfarande det orden en läkare sa om hur länge det skulle hålla på, han sa:
"Några dagar till"

Efter ett tag försvann slemhostan och pumpen kunde tas väck, det som hände därefter vill jag inte minnas.
Jag led av en trötthet ingen kan förstå, förutom andra transplanterade.
Så jag vill inte dra upp det.

I februari fick jag komma hem det tog såklart tid att återhämta sig men man "läker" bättre på hemmaplan.

I maj var vi bilandes på semester till mitt älskade England.

Men i juli tog jag ett steg tillbaka men det är en helt annan saga.
I år ska jag få fira jul och kolla på hela Kalle Ankas jul!

20 december 2012 kommer jag för alltid minnas.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar